Eighteen Minutes - Various bios


English Bio by krist:

Eighteen minutes is a rock band currently based in Trelleborg, sweden. The exact style of music is hard to pinpoint, it has been compared to the hives aswell as said to be based on either punk, 70's rock, or hard rock, depending on who you ask. They have a soft/loud dynamic that seems to be borrowed from nirvana, the pixies ac/dc and black sabbath.

The frontman is a monster wile performing, screaming at the top of his lungs and jumping around, often knocking down everything around him making his bandmates dodge falling scenery and microphone stands flying through the air.

Actually only the frontman and singer Roy and rythm guitarist Knöös are Swedish, the drummer Ahmad is from Kurdistan, lead guitarist Robert is from england and the bassist Chris is Dansih.

Swedish bio by Wezz, additions by Krist:

Den 11 Mars 2003 bildades 18 Minutes efter ett par månaders spånande på en ideè om ett rockband.

Fyra individer med inga musikaliska färdigheter delade ut de olika instrument positionerna som på måfå. "Jag har precis köpt en gitarr, ja kan vara gitarrist" sa Robert Wessman oskyldigt. "Ahmad är en kurdisk hipp hoppare, han kan
säkert spela trummor" var den enda kriterien för att spela trummor i Eighteen Minutes.

Det så kallade bandet sjöng och spelade tillsammans i ett litet rum i 45 minuter då man insåg att rock & roll inte var det lättaste, och bandet gjorde sin första ändring i uppsättningen. Man blev utan sångare.

Bandet var i upplösningstillstånd fram till september samma år då man hittade Yigit Dören som sångare. Saker och ting verkade komma på plats.

Basen var någorlunda där, liksom trummorna och gitarr spelandet. Eighteen Minutes första spelning var ett faktum den 10/3 2003.

Men tills Jul Rock på Gasverket 2003 så kunde inte Yigit framföra av egna skäl, därför fick gitarristen (Robert) sjunga till publikens måttliga jubel.

18 Minutes sökte en sångare länge medans man spelade diverse spelningar, vid detta laget hade alla i bandet varit sångare vid någon tidspunkt och flera andra personer hade rekryterats för att sjunga i bandet, de flesta tackade ja för att aldrig höra av sig igen.

Efter att bandet förlorat en replokal och tvingats börja repa i källaren till alans pizzeria kom Royne Nilsson förbi som på beställning och med ett grymt tryck, en tillfångatagande ton och scenglädje var han den självklara frontfiguren i bandet. Kontrasten mellan hans vansinniga utspel på scenen och hans lungna uppförande i vardagen var skrämmande.

Royne tog publiken med storm, han fick igång den mest svårflörtade publiken. Nu hade Eighteen Minutes hittat sin nich. Snart efter hade även Mikael Knöös hittat sin plats i bandet som gitarrist.....ett nytt rock & roll band var fött.



Expanded Swedish bio by Krist:

Det snackades mycket rock på EL-programmet i trelleborg. Kris - en skum spinkig typ med långt svart hår och Wess - en kraftig kille med blå fotbollströja och snaggat hår satt och snackade AC/CD med varandra. De hade vars en CD med just det bandet med sig och skiftade imellan att spela dem i omklädningsrummet på skolan under rasterna. En kurdisk hip-hopare vid namn Ahmad och Martin - en hårdrockare ifrån svedala brukade sitta där med och skrika åt varandra och åt de två killarna. Den ena ville skruva upp, den andra ner. Tre mot en - nu höjer vi volymen. Stackars Ahmad. Stundvis kom en lärare in ifrån det närliggande fordonsprogrammet och upplyste om att det var matteprov i salen brevid. Då satt Ahmad och lös av skadeglädje då en av de 3 tvingades sänka hårdrocken. Men oftast vann de tre. Efter ett tag så började Ahmad be om att få höra en annan låt istället för att skruva ner. Till slut så uppmanade han killarna att inte glömma ta med sig sina skivor - han var fast. De satt efter det på elprogrammets raster allihopa vid stereoanläggningen och vaktade volymkontrollen och CD-spelaren.

Snacket började om att alla skulle spela tilsammans.

Fyra individer med inga musikaliska färdigheter delade ut de olika instrumenten som på måfå. - "Jag fick en El-gitarr i julklapp, jag kan vara gitarrist" sa Robert Wessman oskyldigt. Ahmad är en hipp hoppare, han har säkert taktkänsla" var den enda kriterien för att spela trummor i Eighteen Minutes.

Den 11 Mars 2003 repade bandet i sin replokal för första gången.

Då ingen verkade kunna spela samma sak som resten av "bandet" flög anklagelserna om vem som var skyldig till detta. Oftast var det Martin som korsfästes. Efter massor av repning och litervis med läsk och kaffe kunde bandet spela en låt tilsammans, detta var lite svårare än förväntat. När bandet inte tog ut frustrationerna på varanda så gjorde de det på replokalen eller de andra bandens utrustning. Hål i väggen, arga lappar och förstörda mikrofoner och stativ ledde till mycket bortförklarande. En hemsida måste ett band ha, tyckte Martin så han tog med en digitalkamera och tog några foton i replokalen där bandet poserar med sina instrument och låtsades som om de visste hur man spelade på dem. Upp på nätet och en gästbok med så folk kan skriva hur bra band vi är efter de sett det på fotona. Inga spelningar än men det kommer.

När sommarlovet 2003 kom så informerade Martin att han inte kunde ta bussen in för att repa under lovet. "Jaja", sa killarna och skakade på huvudena. Nästa vecka sattes det upp en annons i vår lokala musikaffär att vi sökte sångare. Hittar vi ingen så kan vi ju behålla Martin, så det är inte lönt att säga det till honom än. Ingen nappade. Då Yigit Dören gick förbi på stan en dag då Ahmad var på väg till repningen så högg han tag i honom och drog ned honom till den skitiga källaren. - "Han kan sjunga". - "Okej, varför inte".

När gamla sångaren Martin efter några månader frågar när bandet ska börja repa igen är det wess som får förklara för honom att bandet har repat en hel sommar nu med en ny sångare i spetsen.

Eighteen Minutes första spelning var ett faktum den 10/3 2003. Efter bara en spelning förutom det så börjar bandet ana problem igen. När det var dags för JulRock på Gasverket 2003 så kunde inte Yigit framföra av egna skäl, därför fick Wess sjunga till publikens måttliga jubel. PA-anläggningen under denna tid bestod av en bandspelare med micingång som upphittats vid soppåsarna i förra replokalen. Wess vägrar sjunga igen så Kris får göra det, återigen är ingen imponerad. Replokalen förloras och ersätts av en ännu mindre och skitigare källare som då tillhörde Alans Pizzeria på stortorget. Trots åtgärder så kan musiken höras ute på torget, men det enda klagomålet kommer ifrån bageriet ovanför där några saker skakats ner ifrån en hylla.

I  2004 kom Royne Nilsson förbi som på beställning och med ett grymt tryck, en tillfångatagande ton och scenglädje var han den självklara frontfiguren i bandet. Kontrasten mellan hans vansinniga utspel på scenen och hans lungna uppförande i vardagen var skrämmande. Första spelningen med royne är på samma ställe som första med Yigit - Backafall, fagerängen. Eighteen Minutes flyttar nu in ibland replokalerna på musikhuset, ABF och Mikael Knöös hittar sin plats i bandet som gitarrist.

Royne bidrar även med sin något speciella humor. När han fått höra om gamla idéer för franträdande som mest på skämt lagts fram så börjar han spåna på egna. När royne visar ett kollage av albumomslag med olika dansbandsartister ifrån 70-talet viker sig hela bandet i skratt och alla håller med om att sådana kläder måste vi ha med. Efter en några resor till myrorna och hjälp ifrån folk som kan hantera nål och tråd får Eighteen Minutes sina gul/röda scenkläder som användes lite då och då. Efter att royne glömt presentera bandet några gånger och istället skämtsamt sagt att vi är ett kristet dansband börjar folk prata om "det kristna dansbandet" runtom i trelleborg. Även när Eighteen Minutes uppträder svartmålade med vita glittriga cowboyhattar tar vissa det på allvar och undrar vad budskapet med allt detta är.

Den 29 november 2005 släpper Eighteen Minutes sin "Attack"-EP, trots för bandet stora inspelningkostnader så görs beslutet att göra alla låtarna tillgängliga för nedlanning gratis på hemsidan, släppet av en fysisk skiva får vänta. Blandad studioutrustning börjar sen skrapas ihopa av bandet och växer snart till vad vi kallar studio kennchen, där nya inspelningar påbörjas. Varför låta utomstående bestämma hur våra låtar ska vara?

Short English bio by Krist:

Eigteen Minutes started out in early 2003, and the debut EP "Attack of the Punch Monkeys" was ready by late 2005. Nearly four years of hard work on a 4-song 10-minute CD. The songs are short, dynamic and loud.


www.18minutes.net